commemoro

Mitt Google App Engine-konto har aktiverats! Jag håller på att kolla hur det hänger ihop. Jag gillar att App Engine liknar Django, men jag saknar admingränssnittet.

Mer om Google App Engine och Django:

• Running Django on Google App Engine
• Google App Engine First Impressions
• Google App Engine Getting Started Tutorial
• Using Django with Appengine
• Experimenting with Google App Engine

Såhär i väntan på riktiga applikationer till iPhone och iPod touch tänkte jag lista mina tio mobila favorit webbapplikationer:

1. NewsGator Mobile (gratis konto och inloggning krävs) - synkroniserad RSS- och Atom-läsning är bekvämt
2. Instapaper - perfekt för TOREAD-märkning
3. Facebook (gratis konto och inloggning krävs) - guldstandard för iPhone-webbapplikationer just nu
4. Digg - tekniknyheter, ja alla nyheter
5. Hahlo (twitter-konto och inloggning krävs) - bättre på Twitter än Twitter
6. Summize - sökmotor för Twitter, tidsfråga innan Summize blir uppköpta av Google?
7. BuzzFeed - nyhetsaggregator
8. Campfire (gratis konto och inloggning krävs) - chatapplikation
9. TV-tablå - svenska TV-tablåer
10. Google Reader (google-konto och inloggning krävs) - nyhetsaggregator

Bonus: 15 Minuter - svenska nyheter (Stor disclaimer: Jag har utvecklat tjänsten själv.)

Några av tjänsterna är helt anpassade för iPhone och några är mer generellt mobilt anpassade. Det finns även några tjänster som behöver utvecklas för att bli riktigt bra:

• LinkedIn - allför många återvändsgränder, det är bara att härma Facebook för att bli bättre
• Google Docs - läsa, men inte kunna redigera är kass
• Alla svenska nyhetssajter - Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter är bäst, övriga behöver mobiliseras

Jag hoppas kunna göra en ny lista i under sommaren för riktiga iPhone-applikationer.

ping

Dagens ledare, om f-skattsedel, i SvD fick mig att fundera på möjligheten att kombinera företagande med både kortare arbetstid och Googles 20 procent.

Det ska bli lättare att få f-skattsedel och starta eget. Framför allt för den som har endast en, eller ett fåtal, uppdragsgivare. Det meddelade regeringen igår.

Google ger anställda tekniker möjlighet att lägga 20 procent av sin arbetstid på projekt som inte nödvändigtvis följer arbetsbeskrivningen.

The 20 percent time is a well-known part of our philosophy here, enabling engineers to spend one day a week working on projects that aren't necessarily in our job descriptions. You can use the time to develop something new, or if you see something that's broken, you can use the time to fix it.

Det finns ett liknande program för ledning och försäljning. Google CEO Eric Schmidt beskriver det:

Well, 20 percent time applies to the technical staff. It does not apply to sales or management. Here's how it works for management: We spend 70 percent of our time on core search and ads. We spend 20 percent on adjacent businesses, ones related to the core businesses in some interesting way. Examples of that would be Google News, Google Earth and Google Local. And then 10 percent of our time should be on things that are truly new. An example there would be the Wi-Fi initiative.

Applicerat på ett helt land skulle det kunna innebära att vanlig veckoarbetstid är 32 timmar och 8 timmar kan satsas i egna projekt, antingen med f-skattesedel eller med lön från arbetsgivaren. I det senare fallet tillfaller förstås affärsnyttan och intäkterna arbetsgivaren då utvecklingen sker på betald arbetstid. I fallet med f-skattesedel ska förstås inte den egna verksamheten inte konkurrera med arbetsgivarens. Exempel på utnyttjande skulle kunna vara att utveckla någon aspekt av arbetsgivarens verksamhet som ligger strax utanför kärnaffären, att göra en hobby till vinstdrivande verksamhet eller att få chansen att jobba med något som man tror på och brinner för. Fördelen för individen är högre livskvalitet och möjlighet till självförverkligande, för landet att skapa innovationskraft och en grogrund för nya idéer och för arbetsgivaren en ökad kreativitet och ökat välbefinnande hos personalen. För arbetsgivaren finns förstås också möjlighet att skapa nya affärer. Inom Google finns bra exempel - Gmail är ett - på att 20-procentstiden har gynnat företagets affär.

I SvD den 8 augusti framgår att:

Centern anser däremot att arbetsrätten i Sverige är anpassad till 1970-talets storföretag och fasta anställningar. I globaliseringens era är konkurrensen knivskarp, nya jobb måste skapas i småföretag och människorna måste få skattelättnader och olika stödåtgärder för att komma i arbete, påpekar Maud Olofsson.

Genom att tillåta alla arbetstagare att satsa 20 procent av sin arbetstid på egna projekt tror jag att Sverige har möjlighet att nå samtliga tre mål; ökad livskvalitet, ökad innovationskraft och ökad konkurrenskraft. Finansieringen av de 20 procenten kan ske på två sätt:

1. Med f-skattsedel liknande Centerns modell, MEN kombinerat med anställning (en form av FA-skattsedel alltså): Genom enklare regelverk och skattelättnader för småföretag, möjligen kombinerat med stödåtgärder. För landet innebär det att en investering görs i ökad innovationskraft, snarare än enbart bidrag. Bidrag ska enbart ges om verksamheten som bedrivs under f-skattsedeln ligger utanför anställningen. I annat fall kan systemet missbrukas och nyttan med ökad innovationskraft utebli.

2. Googles modell: Lön från arbetsgivaren och alla innovationer och framtida intäkter tillfaller arbetsgivaren.

Båda lösningarna är tilltalande och kan säkerligen variera på individnivå eller möjligen som en del av ett kollektivavtal.

Helt klart är att arbetsrätten måste göras mer flexibel. Men flexibiliteten måste innebära såväl ökad livskvalitet och ökad innovationskraft som ökad konkurrentkraft. Att enbart anpassa arbetsrätten till global konkurrens är i mina ögon inte tillräckligt. Utvecklingen måste även öka livskvaliteten i landet. Jag är övertygad om att ökad livskvalitet medför ökad konkurrenskraft, däremot är jag tveksam till om motsatsen gäller. På samma sätt innebär ökad konkurrenskraft, utan ökad innovationskraft, ett samhälle som enbart jagar kostnader och om Sverige ska ha låga kostnader som enda konkurrensmedel tror jag att vi måste sänka levnadsstandarden i landet. Och sänkt levnadsstandard tror jag inte ökar livskvaliteten.

Andra röster om f-skattsedeln Esbati, Hanna Löfqvist och Fredrich Legnemark gäller möjligheten för mindre seriösa arbetsgivare att missbruka f-skattsedeln. Jag håller med, denna form av missbruk gynnar möjligen landets konkurrenskraft (på kort, kort sikt), men ger inte ökad livskvalitet och ökad innovationskraft.

ping

Jag har läst Dreaming in Code av Scott Rosenberg på semestern och jag är (möjligen naivt) övertygad om att olika ramverk kommer att minska avståndet mellan systemutvecklare och affärsutvecklare. Jag har under en längre tid följt utvecklingen av ramverket Rails och imponerats av att det känns heltäckande och flexibelt. På senare tid har jag även fått upp ögonen för Django och Turbo Gears. Det kommer säkerligen att dyka upp fler och förhoppningsvis ännu enklare lösningar inom kort.

Finessen med ramverk, i varje fall för mig som lekman, är att det förefaller enkelt att snabbt få upp nya webbapplikationer. Ramverken kompletterar i mina ögon avancerade mashups, i form av t.ex. Facebook, för konsumentmarknaden och applikationsplattformar, som t.ex. Salesforce.com, för företagsmarknaden. Facebook låter användarna själva skapa sina webbprofiler, Salesforce gör det enkelt för företag att skapa smarta CRM- och callcenter-applikationer. Utmaningen ligger i mina ögon i användbarheten för slutanvändarna. Framför allt på företagssidan kan alltfler tjänster köpas som SaaS, men det ställer krav på att sy ihop systemen bakom kulisserna - vilket ramverken kan hjälpa till med. Alternativet är att aktörer som Amazon, Yahoo och Google skapar lösningar för knyta ihop olika system och det kanske inte passar alla. I ett företag med långt driven outsourcing av processer, logistik och system kan det vara läge att fundera på vad kärnverksamheten egentligen är. Kanske blir ska ett modernt företag vara helt Powered by Amazon.

På motsvarande sätt kan ramverken användas åt andra hållet, att knyta ihop disparata system hos banker och andra företag med komplexa system till en samlad bild för konsumenten. Till skillnad från tidigare (dyra) försök att integrera systemen inbillar jag mig att ramverken tillåter integration närmare slutanvändaren, snarare än en svårgripbar integration av back-end-systemen. Utöver det så skapas en ny affärsmodell för företaget, en affärsmodell som av en händelse liknar Amazons rätt mycket. Försäkringsbolaget som skapar plattformen som alla andra försäkringsbolag bygger sin affär på, banken som alla banker bygger sin affär på och finansbolaget som alla andra finansbolag bygger sin affär på har i en sådan värld framtiden för sig. Det förefaller alltså finnas alltså två vägar, vara liten och smart eller stor och bäst. Det finns bara medelmåttor därimellan. Och kanske, kanske, smarta systemutvecklare och affärsutvecklare som i skön harmoni bygger ramverken.

Förklaringen till rubriken är att Django är döpt efter jazzlegenden Django Reinhardt, Turbogears är Python med Turbo och Rails är järnvägsspåret för Ruby. Här finns mer intressant att läsa.