commemoro

Dagens ledare i DN handlar om tryckfrihet och yttrandefrihet:

Det är inte fel att söka enkla, rationella lösningar. Men den teknikoberoende grundlagen är ingen sådan. Det är en skenbar lösning på problem som vi kan bemästra genom mindre ändringar i den tryckfrihetsförordning och den yttrandefrihetsgrundlag som vi redan har.

Av någon anledning kommer jag att tänka på klassikern om lagen om svin i ollonskog - Byggningabalk (1736:0123 1) 12 kap:

4 § Släpper någon med vilja svin å annans ollonskog, som inhägnad är; have dem till skogsägaren förverkat. Komma svin, eller annat fä, som ollon äter, annorledes där in; gånge därom som i 9 kap. urskilt är. Varda svin dräpne, eller slagne; då bötes, och gäldes de åter, som om annat fä i 22 kap. stadgas.

Min tanke är att det visst går att ha en teknikberoende grundlag, om den, i varje fall på lång sikt, anpassas till samhället och samhällsutvecklingen. Läs mer på Political Junkie och Blogge Bloggelito.

Jack Zeal på A List Apart skiver om konceptet Design by Metaphor:

Unfortunately, the power of this method of communication comes at a significant cost. If a client says he wants his new auction site to be “like eBay,” what does that mean? An artist hears “It has a tacky color scheme.” A developer hears “It’s scalable to 20 million users.” A user hears “It has feedback ratings on all sellers.” Which, if any of these, did the client mean? You may spend dozens of hours writing specs for eBay-esque features that didn’t capture the client’s heart.

Det påminner mig om ett startup-projekt som jag stötte på för länge sedan. Det var en e-handelsportal med stora ambitioner och en delfunktionalitet skulle vara en meddelande- och kalenderfunktion som skulle fungera som Outlook. Effekten av specifikationen blev precis som Zeal beskriver. Olika kompetensgrupper hörde olika saker och ambitionsnivån ökade till fantastiska nivåer. Startupen överlevde inte dotcom-kraschen.

Jag har testat Apples Excel-utmanare Numbers. Den första känslan som infinner sig är att detta en första version. Den påminner om känslan jag hade när jag testade första versionen av Pages. Med andra ord så tror jag att version 2 och 3 kommer att bli den verkliga Excel-utmanaren. Bortsett från detta är det ett trevligt kalkylprogram. Största fördelarna är hantering av grafer och diagram samt utskrifter. Dessa funktioner är mycket bättre än Excels dito. Den största svagheten är att min favoritfunktion Auto filter saknas.

Numbers fyller ett hål som Neooffice och Open Office visserligen fyller, men som inte känns maciga. Ett officepaket för Mac OS X skulle i dagsläget bestå av:

• Keynote (Powerpoint)
• Pages (Word och Publisher)
• Numbers (Excel)
• iWeb (FrontPage)
• OmniPlan (MS Project)
• OmniGaffle (Visio)
• OmniOutliner (OneNote)
• FileMaker (Access)

Saknas gör i dagsläget ersättare till Outlook och Groove. I gengäld finns iPhoto, iMovie och GarageBand som saknar (prisvärda) alternativ - både iLife och iWork är ruskigt prisvärda.

Dagens ledare i SvD innehåller en intervju med Gunnar Hökmark. Jag håller med om tankarna kring globalisering och konkurrenskraft.

Nu kommer den andra vågen av globaliseringen, som inte främst kommer att präglas av snabbt växande låglönearbete, utan av en snabbare framväxt av forskare, produktutvecklare, avancerade produkter och tjänster i de framväxande ekonomierna än världshistorien någonsin har sett. Och det kommer att påverka den globala ekonomin, liksom vår konkurrenskraft. Då måste vi ha ett entreprenörskap och ett kunskapsföretagande som kan hålla försprånget.

Entreprenörskap och innovationskraft är viktigt, men däremot tycker jag att kopplingen till platt skatt är svag.

Och då blir självfallet beskattningen av forskare, vetenskapsmän, ingenjörer, produktutvecklare, konsulter, finansanalytiker, programmerare och så vidare avgörande, liksom deras möjligheter och förutsättningar att utveckla företagande här i Sverige och i Europa.

I mina ögon är inte beskattningen det enda sättet att skapa möjligheter och förutsättningar för att utveckla företagandet. Det finns andra drivkrafter i form av innovationskluster (t.ex. fordonsindustrin på västkusten), livskvalitet och möjlighet till självförverkligande. Jag kanske är naiv, men jag tror och hoppas att duktiga forskare drivs av passion för sitt område och möjligheten att (överhuvudtaget) försörja sig på sin forskning, snarare än att minimera skatteeffekterna. Gällande utvecklingen i Ungern, Estland och Slovakien så tror jag att det är en alltför stor förenkling att enbart hänföra utvecklingstakten i platt skatt.

Hökmark fortsätter:

En starkare kunskaps- och tjänsteekonomi, med mer företagande som utgår från enskilda anställda, skulle kunna växa fram.

Jag håller med om att vi behöver en ekonomi och en arbetsmarknad som utgår från enskilda anställda, men inte att platt skatt skulle vara (hela) svaret.

Tidigare ledare i SvD - Platt skatt är ingen omöjlighet. Andra bloggar om platt skatt flavianopolis, Peter Hultqvist, Annie Johansson, Henrik Sjöholm, Johan Sjölander och Magnus Svensson.

ping

Dagens ledare, om f-skattsedel, i SvD fick mig att fundera på möjligheten att kombinera företagande med både kortare arbetstid och Googles 20 procent.

Det ska bli lättare att få f-skattsedel och starta eget. Framför allt för den som har endast en, eller ett fåtal, uppdragsgivare. Det meddelade regeringen igår.

Google ger anställda tekniker möjlighet att lägga 20 procent av sin arbetstid på projekt som inte nödvändigtvis följer arbetsbeskrivningen.

The 20 percent time is a well-known part of our philosophy here, enabling engineers to spend one day a week working on projects that aren't necessarily in our job descriptions. You can use the time to develop something new, or if you see something that's broken, you can use the time to fix it.

Det finns ett liknande program för ledning och försäljning. Google CEO Eric Schmidt beskriver det:

Well, 20 percent time applies to the technical staff. It does not apply to sales or management. Here's how it works for management: We spend 70 percent of our time on core search and ads. We spend 20 percent on adjacent businesses, ones related to the core businesses in some interesting way. Examples of that would be Google News, Google Earth and Google Local. And then 10 percent of our time should be on things that are truly new. An example there would be the Wi-Fi initiative.

Applicerat på ett helt land skulle det kunna innebära att vanlig veckoarbetstid är 32 timmar och 8 timmar kan satsas i egna projekt, antingen med f-skattesedel eller med lön från arbetsgivaren. I det senare fallet tillfaller förstås affärsnyttan och intäkterna arbetsgivaren då utvecklingen sker på betald arbetstid. I fallet med f-skattesedel ska förstås inte den egna verksamheten inte konkurrera med arbetsgivarens. Exempel på utnyttjande skulle kunna vara att utveckla någon aspekt av arbetsgivarens verksamhet som ligger strax utanför kärnaffären, att göra en hobby till vinstdrivande verksamhet eller att få chansen att jobba med något som man tror på och brinner för. Fördelen för individen är högre livskvalitet och möjlighet till självförverkligande, för landet att skapa innovationskraft och en grogrund för nya idéer och för arbetsgivaren en ökad kreativitet och ökat välbefinnande hos personalen. För arbetsgivaren finns förstås också möjlighet att skapa nya affärer. Inom Google finns bra exempel - Gmail är ett - på att 20-procentstiden har gynnat företagets affär.

I SvD den 8 augusti framgår att:

Centern anser däremot att arbetsrätten i Sverige är anpassad till 1970-talets storföretag och fasta anställningar. I globaliseringens era är konkurrensen knivskarp, nya jobb måste skapas i småföretag och människorna måste få skattelättnader och olika stödåtgärder för att komma i arbete, påpekar Maud Olofsson.

Genom att tillåta alla arbetstagare att satsa 20 procent av sin arbetstid på egna projekt tror jag att Sverige har möjlighet att nå samtliga tre mål; ökad livskvalitet, ökad innovationskraft och ökad konkurrenskraft. Finansieringen av de 20 procenten kan ske på två sätt:

1. Med f-skattsedel liknande Centerns modell, MEN kombinerat med anställning (en form av FA-skattsedel alltså): Genom enklare regelverk och skattelättnader för småföretag, möjligen kombinerat med stödåtgärder. För landet innebär det att en investering görs i ökad innovationskraft, snarare än enbart bidrag. Bidrag ska enbart ges om verksamheten som bedrivs under f-skattsedeln ligger utanför anställningen. I annat fall kan systemet missbrukas och nyttan med ökad innovationskraft utebli.

2. Googles modell: Lön från arbetsgivaren och alla innovationer och framtida intäkter tillfaller arbetsgivaren.

Båda lösningarna är tilltalande och kan säkerligen variera på individnivå eller möjligen som en del av ett kollektivavtal.

Helt klart är att arbetsrätten måste göras mer flexibel. Men flexibiliteten måste innebära såväl ökad livskvalitet och ökad innovationskraft som ökad konkurrentkraft. Att enbart anpassa arbetsrätten till global konkurrens är i mina ögon inte tillräckligt. Utvecklingen måste även öka livskvaliteten i landet. Jag är övertygad om att ökad livskvalitet medför ökad konkurrenskraft, däremot är jag tveksam till om motsatsen gäller. På samma sätt innebär ökad konkurrenskraft, utan ökad innovationskraft, ett samhälle som enbart jagar kostnader och om Sverige ska ha låga kostnader som enda konkurrensmedel tror jag att vi måste sänka levnadsstandarden i landet. Och sänkt levnadsstandard tror jag inte ökar livskvaliteten.

Andra röster om f-skattsedeln Esbati, Hanna Löfqvist och Fredrich Legnemark gäller möjligheten för mindre seriösa arbetsgivare att missbruka f-skattsedeln. Jag håller med, denna form av missbruk gynnar möjligen landets konkurrenskraft (på kort, kort sikt), men ger inte ökad livskvalitet och ökad innovationskraft.

ping

Knuff visar en fantastisk ökning av antalet iMac inlägg i samband med Apples lansering.

Jag tar tillbaka allt elakt jag någonsin sagt om stationära PC. Förlåt!

Martin Wallström på Computer Sweden skriver att bärbara ligger bakom en PC-boom. I artikeln hänvisas till en attitydförändring hos konsumenterna.

Enligt Gartner har bärbara och handdatorer gått från att vara något som kunderna kan tänka sig att köpa, till något som de flesta betraktar som en nödvändighet, såväl på arbetet som på fritiden.

En annan anledning sägs vara erbjudanden kopplade till bredbandsabonnemang. D.v.s. samma affärsmodell som mobiltelefonoperatörerna använder (allt mindre?).

Bärbara ökar snabbt, inte minst som en följd av nya erbjudanden där kunderna får en bärbar när de tecknar ett bredbandsabonnemang. Nya partnerskap och allianser, exempelvis mellan Dell och AOL, är en starkt bidragande faktor bakom pc-marknadens tillväxt.

Jag tror att anledningen är enklare än så. Det är enklare att planera hemmet efter bärbara datorer. Äntligen slipper jag köpa gräsliga PC-möbler på IKEA. Jan kan istället sitta och jobba/surfa var som helst. Fast det ger i sin tur andra problem, främst i form av sämre ergonomi. Dessutom får vi plats med fler bärbara (än stationära) hemma. En bärbar PC/Mac har också en tendens att bli mer personlig, nästan lika personlig som en mobiltelefon. Den gamla stationära PC var däremot mer som ett altare som familjen kunde samlas runt.

En annan aspekt är att segmentet bärbara PC består av flera typer av bärbara. Den enklaste uppdelningen är efter storlek där de största är sk. desktop-ersättare med vikter uppåt (och över) tre kilo och de minsta är subnotebooks som väger under ett kilo. Det är tänkbart varje konsument köper flera bärbara, beroende på användningsområde, något som inte är så aktuellt med stationära. Bärbara ger helt enkelt en bredare marknad, både i form av fler konsumenter som väljer bärbart och fler bärbara per konsument.

Jag läste Karin Ströms artikel om Facebook. Jag håller med om att Lunarstorm, Myspace och Facebook lockar fram en vilja att skapa hos mig. Egentligen är viljan att skapa inte ny, den är lika gammal som mänskligheten, men samhället och framförallt tekniken har nått en punkt när den är användbar även för lekmän. Facebook gör det enkelt för mig som lekman att forma ettor-on-nollor till något eget.

Nu när semestern börjar närma sig slutet och jobbet väntar tänkte jag tipsa om LinkedIn. LinkedIn är Lunarstorm för jobb och karriär. Jag är benägen att tro att LinkedIn och dess efterföljare kommer att vara mycket viktiga för såväl arbetssökande som arbetsgivare. LinkedIn hanterar dina kontakter, din meritförteckning och dina referenser. LinkedIn visar om du kanske känner någon som kan hjälpa dig hitta nästa jobb respektive hitta nästa talang att rekrytera.

Sommar och semester har alltid betytt böcker för mig. Sommarens skörd har bl.a. innehållit E=mc2: A Biography of the World's Most Famous Equation av David Bodanins. Bit Literacy av Mark Hurst och Klöver Kungar av Hans-Olov Öberg. Bodanis E=mc2 är en av de bästa böckerna jag läst på senare tid. Den förklarar på ett smart sätt Albert Einsteins E=mc2 ekvation och dess påverkan på samhällets, till och med universums, utveckling. En utmärkt blandning av fakta och en nästan skönlitterär känsla gör den till en solklar rekommendation. Den borde nästan vara obligatorisk läsning i skolan. Uppdatering: Thomas Lunderqvist har läst en annan bok om Einstein.

Mark Hursts Bit Literacy (provläs gratis) ger förslag på en metod för bättre ordning på jobbet och livet. Det mest kontroversiella är rekommendationen att alltid sträva efter en tom mailbox. Just efter semestern kanske det är läge att börja fundera på det. Delarna att sätta en mediadiet är smart, speciellt nu med tidningar, bloggar, hårddisk-inspelare, poddsändningar och YouTube. Hantering av att-göra-listor omfattas också, men min högst personliga uppfattning av getting-things-done är rätt analog. Jag föredrar papper och penna, med fokus på pappret. Jag gillar Moleskine och Behance Action Book just nu. Fast det bygger förstås på att jag får koll på det digitala informationsflödet också, vilket Bit Literacy faktiskt kan hjälpa till med.

Klöver Kungar av Hans-Olov Öberg slutligen är en skön bok. Jag har med stort intresse läst samtliga av hans böcker och som parantes gillar jag inte idén att döpa om böckerna i pocketversionen. Titlar som En gudabenådad bullshitter, Dödens downsider och En klockren no-brainer är helt underbara. Bortsett från detta är boken som tagen ur James Bond med en nästan filmisk känsla. Klöver Kungar känns som den bok som lättast kan filmatiseras. Är Micke Norell månne Sveriges svar på James Bond.

intressant.se

Jag läste artikeln om subprimelån i SvD igår. Jag tycker att artikeln fokuserar mycket på bostadsmarknaden och mindre på bankernas och kreditgivarnas ansvar.

– Det finns en överhängande risk för att vi är i en stor vändpunkt i bostadsmarknaden, och inte bara i USA, säger Yaleprofessorn Robert Shiller som anser att bostadspriserna kan komma att falla så mycket som 40 procent.

Problemet med subprimelån, vid en översiktlig granskning, förefaller vara kreditgivarnas bredvillighet att låna ut pengar och en alltför övergripande syn på värderingen på fastighetsmarknaden. Exemplet New York-New Jersey visar tydligt att det finns och kommer att finnas stora skillnader mellan värdering av fastigheter baserat på läget (mantrat location-location-location gäller fortfarande). För att svenska banker och kreditgivare inte ska göra samma misstag finns två viktiga lärdomar. Individuell riskbedömning och noggrann granskning av bakomliggande säkerheter. Att, som under fastighetskrisen i början av 90-talet, tro att en (potentiell) ökning av värdet på bakomliggande säkerheter ger utrymme att strunta i den individuella riskbedömningen är ett misstag.

– Vad du måste förstå är att vi säljer luft, en fantasi. Herregud, hela New York är ju en fantasi i sig, fyller Debra LaChance i. Människor har alltid velat komma hit och kommer alltid att vilja det. De säger att det är turbulens på fastighetsmarknaden i USA, men det är det inte här. New York är inte USA.

Jag delar synen att en vändpunkt på bostadsmarknaden kommer att ske i lokala kluster. Med andra ord - fastigheter i rätt lägen kommer alltid att vara mer värdefulla än fastigheter i fel lägen och högt risktagande vid långivning innebär en hög risk, för både låntagare och kreditgivare. Men det behöver inte nödvändigtvis vara samma sak.

En annan vinkling på subprime och växande klyftor i samhället finns hos Esbati. Här finns mer intressant att läsa.

Jag har placerat min blogg i Billdal på bloggkartan.se.

Jag har läst Dreaming in Code av Scott Rosenberg på semestern och jag är (möjligen naivt) övertygad om att olika ramverk kommer att minska avståndet mellan systemutvecklare och affärsutvecklare. Jag har under en längre tid följt utvecklingen av ramverket Rails och imponerats av att det känns heltäckande och flexibelt. På senare tid har jag även fått upp ögonen för Django och Turbo Gears. Det kommer säkerligen att dyka upp fler och förhoppningsvis ännu enklare lösningar inom kort.

Finessen med ramverk, i varje fall för mig som lekman, är att det förefaller enkelt att snabbt få upp nya webbapplikationer. Ramverken kompletterar i mina ögon avancerade mashups, i form av t.ex. Facebook, för konsumentmarknaden och applikationsplattformar, som t.ex. Salesforce.com, för företagsmarknaden. Facebook låter användarna själva skapa sina webbprofiler, Salesforce gör det enkelt för företag att skapa smarta CRM- och callcenter-applikationer. Utmaningen ligger i mina ögon i användbarheten för slutanvändarna. Framför allt på företagssidan kan alltfler tjänster köpas som SaaS, men det ställer krav på att sy ihop systemen bakom kulisserna - vilket ramverken kan hjälpa till med. Alternativet är att aktörer som Amazon, Yahoo och Google skapar lösningar för knyta ihop olika system och det kanske inte passar alla. I ett företag med långt driven outsourcing av processer, logistik och system kan det vara läge att fundera på vad kärnverksamheten egentligen är. Kanske blir ska ett modernt företag vara helt Powered by Amazon.

På motsvarande sätt kan ramverken användas åt andra hållet, att knyta ihop disparata system hos banker och andra företag med komplexa system till en samlad bild för konsumenten. Till skillnad från tidigare (dyra) försök att integrera systemen inbillar jag mig att ramverken tillåter integration närmare slutanvändaren, snarare än en svårgripbar integration av back-end-systemen. Utöver det så skapas en ny affärsmodell för företaget, en affärsmodell som av en händelse liknar Amazons rätt mycket. Försäkringsbolaget som skapar plattformen som alla andra försäkringsbolag bygger sin affär på, banken som alla banker bygger sin affär på och finansbolaget som alla andra finansbolag bygger sin affär på har i en sådan värld framtiden för sig. Det förefaller alltså finnas alltså två vägar, vara liten och smart eller stor och bäst. Det finns bara medelmåttor därimellan. Och kanske, kanske, smarta systemutvecklare och affärsutvecklare som i skön harmoni bygger ramverken.

Förklaringen till rubriken är att Django är döpt efter jazzlegenden Django Reinhardt, Turbogears är Python med Turbo och Rails är järnvägsspåret för Ruby. Här finns mer intressant att läsa.

Nyaste hotellet i Göteborg är Avalon Hotell. Jag och Mia var på invigningen och det verkar mycket trevligt. Förutom restaurangen fanns en trevlig chambre separe, i form av en vinkällare, och en mycket fräsch konferensavdelning med utsikt över Kopparmärra. Nu gäller det bara att skaffa barnvakt så att vi kan prova hotellrummen också.

Omstart

Jag tänkte starta om commemoro. Jag har inte bloggat regelbundet sedan i oktober 2004. Det har blivit några spridda inlägg under 2005 och två inlägg under hela 2006. Jag tänkte inleda med ett meta-inlägg om bloggosfären, men det är (säkert inte) första och sista gången.

Bloggosfären

Ingen blogg är en ö, vilket innebär att den förstås ska kopplas ihop med bloggosfären. På den internationella arenan regerar Technorati, men det finns även ett par sätt att hålla ihop även i Sverige. Detta tack vare Johan Larsson, som ligger bakom nyligen, intressant, knuff, bloggar.se m.fl.

Visa att du lever

Det första du ska göra är att pinga nyligen.se. De flesta bloggverktyg stödjer detta rakt ur lådan. Nyligen innehåller de senast uppdaterade svenska bloggarna, men troligen skriver du om olika ämnen. För att hantera ämnen kan du kategorisera inläggen. De två vanligaste sätten att göra detta är kategorier och taggar. Kategorier, eller teman, finns på nyligen.se och på intressant.se. Skillnaden är att du kan pinga ett speciellt tema på intressant.se, vilket innebär att ditt inlägg kategoriseras lite mer finmaskigt.

Använd taggar för att inte drunkna i kategorier

Kategorier/teman är bra, men de kan växa helt okontrollerat om man inte håller koll på dem. Taggar kan du vara mer frikostig med och taggar är en färskvara. Genom att spåra taggar kan du enkelt se trender i bloggosfären. Taggar för den svenska bloggosfären hittar du på bloggar.se. Du behöver inte pinga bloggar.se separat, utan det görs via nyligen och knuff.se. Vad du däremot måste göra är att ange taggar för varje inlägg.

Kommentera, delta och var aktiv

Utöver detta är det bästa sättet att delta i diskussionen i bloggosfären. Detta kan ske genom att kommentera inlägg hos andra. Det är då interaktion uppstår och nya idéer uppstår.

(Anmärkning: Inlägget är tidigare publicerat av mig på www.15minuter.se.)

Inom kort...