commemoro

Dagens ledare, om f-skattsedel, i SvD fick mig att fundera på möjligheten att kombinera företagande med både kortare arbetstid och Googles 20 procent.

Det ska bli lättare att få f-skattsedel och starta eget. Framför allt för den som har endast en, eller ett fåtal, uppdragsgivare. Det meddelade regeringen igår.

Google ger anställda tekniker möjlighet att lägga 20 procent av sin arbetstid på projekt som inte nödvändigtvis följer arbetsbeskrivningen.

The 20 percent time is a well-known part of our philosophy here, enabling engineers to spend one day a week working on projects that aren't necessarily in our job descriptions. You can use the time to develop something new, or if you see something that's broken, you can use the time to fix it.

Det finns ett liknande program för ledning och försäljning. Google CEO Eric Schmidt beskriver det:

Well, 20 percent time applies to the technical staff. It does not apply to sales or management. Here's how it works for management: We spend 70 percent of our time on core search and ads. We spend 20 percent on adjacent businesses, ones related to the core businesses in some interesting way. Examples of that would be Google News, Google Earth and Google Local. And then 10 percent of our time should be on things that are truly new. An example there would be the Wi-Fi initiative.

Applicerat på ett helt land skulle det kunna innebära att vanlig veckoarbetstid är 32 timmar och 8 timmar kan satsas i egna projekt, antingen med f-skattesedel eller med lön från arbetsgivaren. I det senare fallet tillfaller förstås affärsnyttan och intäkterna arbetsgivaren då utvecklingen sker på betald arbetstid. I fallet med f-skattesedel ska förstås inte den egna verksamheten inte konkurrera med arbetsgivarens. Exempel på utnyttjande skulle kunna vara att utveckla någon aspekt av arbetsgivarens verksamhet som ligger strax utanför kärnaffären, att göra en hobby till vinstdrivande verksamhet eller att få chansen att jobba med något som man tror på och brinner för. Fördelen för individen är högre livskvalitet och möjlighet till självförverkligande, för landet att skapa innovationskraft och en grogrund för nya idéer och för arbetsgivaren en ökad kreativitet och ökat välbefinnande hos personalen. För arbetsgivaren finns förstås också möjlighet att skapa nya affärer. Inom Google finns bra exempel - Gmail är ett - på att 20-procentstiden har gynnat företagets affär.

I SvD den 8 augusti framgår att:

Centern anser däremot att arbetsrätten i Sverige är anpassad till 1970-talets storföretag och fasta anställningar. I globaliseringens era är konkurrensen knivskarp, nya jobb måste skapas i småföretag och människorna måste få skattelättnader och olika stödåtgärder för att komma i arbete, påpekar Maud Olofsson.

Genom att tillåta alla arbetstagare att satsa 20 procent av sin arbetstid på egna projekt tror jag att Sverige har möjlighet att nå samtliga tre mål; ökad livskvalitet, ökad innovationskraft och ökad konkurrenskraft. Finansieringen av de 20 procenten kan ske på två sätt:

1. Med f-skattsedel liknande Centerns modell, MEN kombinerat med anställning (en form av FA-skattsedel alltså): Genom enklare regelverk och skattelättnader för småföretag, möjligen kombinerat med stödåtgärder. För landet innebär det att en investering görs i ökad innovationskraft, snarare än enbart bidrag. Bidrag ska enbart ges om verksamheten som bedrivs under f-skattsedeln ligger utanför anställningen. I annat fall kan systemet missbrukas och nyttan med ökad innovationskraft utebli.

2. Googles modell: Lön från arbetsgivaren och alla innovationer och framtida intäkter tillfaller arbetsgivaren.

Båda lösningarna är tilltalande och kan säkerligen variera på individnivå eller möjligen som en del av ett kollektivavtal.

Helt klart är att arbetsrätten måste göras mer flexibel. Men flexibiliteten måste innebära såväl ökad livskvalitet och ökad innovationskraft som ökad konkurrentkraft. Att enbart anpassa arbetsrätten till global konkurrens är i mina ögon inte tillräckligt. Utvecklingen måste även öka livskvaliteten i landet. Jag är övertygad om att ökad livskvalitet medför ökad konkurrenskraft, däremot är jag tveksam till om motsatsen gäller. På samma sätt innebär ökad konkurrenskraft, utan ökad innovationskraft, ett samhälle som enbart jagar kostnader och om Sverige ska ha låga kostnader som enda konkurrensmedel tror jag att vi måste sänka levnadsstandarden i landet. Och sänkt levnadsstandard tror jag inte ökar livskvaliteten.

Andra röster om f-skattsedeln Esbati, Hanna Löfqvist och Fredrich Legnemark gäller möjligheten för mindre seriösa arbetsgivare att missbruka f-skattsedeln. Jag håller med, denna form av missbruk gynnar möjligen landets konkurrenskraft (på kort, kort sikt), men ger inte ökad livskvalitet och ökad innovationskraft.

ping